M.

Imorgon är det skola, och jag måste medge att: JO jag längtar!
Känns som om det var evigheter sen man träffade alla, men tanken på att man måste börja plugga på en gång får mig att önska att vi hade sommarlov längre. I år gäller det att satsa på betygen, men ändå så får man den där känslan redan nu: " NEJ, inte igen! " Jag är en sommar och vår människa så att säga till mig att plugga och vara glad på hösten och vintern är att säga till en ekorre att inte samla mat. Jag menar... allt är så grått och svart då.
Men man kan alltid förvandla sin tillvaro till något bra genom att släppa in en del och kasta bort annat. Vilket jag känner att jag har ett stort behov av. Jag vill inte att min höst ska bli som förra året. Då man räknade hur många minuter det var kvar tills man kunde borsta tänderna och lägga sig och sova. Att gå i Idre tills allt var till det normala. I år är inget normalt, ena dagen är det si och andra så. Det är bara att ta ett djupt andetag och gå rakt fram. Inga genvägar, inga stop och viktigast av allt: att inte gömma sig för sanningen.
Face the trought. Ta slagen som ett myggbett istället för en knytnäve rätt upp i ansiktet.


Jag vet jag är tråkig men jag bara kände för att skriva det ^  ^

Puss på er sötnosar.