Man ska aldrig säga aldrig.

FAN,FAN,FAN,FAN, FAN, FAN, FAN, FAN, FAN och åter FAN.

Det var nog första gången ever jag hade lust att försvinna, jag kollade mig runt och försökte att komma på en flykt.
Men fötterna ville möta vitögat själv. Min jacka fungerade inte som någon täckmantel hur högt jag än drog upp kedjan.
Snabbare steg kunde bara leda till en krock, och att ens försöka att le kunde leda till en katastrof. 
Vad ska man säga?
En snäll mardröm var det allt.




Jag vet inte riktigt vad min fredag har varit för en. Jag skulle kunna påstå att det har varit en slapp fredag, ut och gå, göra klart engelska "uppsatsen" ( som våran lärare kallar det) och haft en allmänt lugn dag.
Jag vet inte vad jag tycker om fredagar, jag har nog aldrig riktigt tyckt om fredagar när saningen kommer fram.


Vantar och mössa på och ut och gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här ^ ^

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0