M.

can't erase you from my mind, lite kul eftersom att du ändå inte betyder något för mig.

Avslutningsmiddagen kom och jag insåg att detta kanske inte kommer vara så painful ändå. Jag kanske kommer fälla en tår men jag kommer komma över det, känns som om livet har mer att bjuda på än bara det här. Det var när jag fick medaljen som jag insåg att jag alltid varit den jag är. På ett sätt blev jag smickrad men andra sidan, känner jag mig trygg i mig själv? Vill jag vara den människan jag alltid varit? Kommer jag alltid vara den "snälla" tjejen? Vill jag alltid vara den "snälla" tjejen? Alla frågor kom så fort och jag var inte beredd på det och det nära på att allt brast. Medaljen är en påminnelse på allt som finns runtomkring oss, jag tycker alla borde få en medalj för att ha överlevt detta hektiska långa år.

Efter lunchen gick jag and my friend S på stan, tack för att du alltid finns där min vän!  ♥



puss